Möjligheter att anpassa arbetet när psykisk ohälsa inverkar på arbetsförmågan

Abstract

I denna vägledning avses med arbetsanpassning en anpassning av arbetet så att det motsvarar arbetsförmågan. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan till exempel komma överens om arbetstidsarrangemang, anpassning av arbetsuppgifterna, förändringar i arbetslokalerna eller att få stöd av en annan arbetstagare. Målet med arbetsanpassning är att stöda arbetsförmågan och göra det möjligt att fortsätta arbeta trots hälsomässiga begränsningar.

Det finns redan mycket erfarenhet av arbetsanpassning relaterad till fysiska begränsningar. Arbetsplatserna och företagshälsovården har modeller för stöd i tidigt skede och för återgång till arbetet efter en sjukledighet, men om arbetsanpassning i samband med psykiska symtom finns det mindre information.

I denna vägledning har vi samlat metoder för anpassning av arbetet i situationer då psykisk ohälsa eller lindrigare psykiska symtom påverkar arbetstagarens möjligheter att klara sig i arbetet. En betydande del av arbetsplatsernas och företagshälsovårdens verksamhetsmodeller är likadana oberoende om det gäller en fysisk eller psykisk sjukdom. Initiativet till arbetsanpassning kan tas av arbetstagaren, arbetsgivaren eller företagshälsovården, och alla parter måste förbinda sig till anpassningen.

Arbetsanpassning kan innebära små eller större ändringar i arbetstagarens eget arbete, byte av arbete eller ändringar i arbetsbeskrivningen inom organisationen eller i vissa fall byte av arbetsgivare. Det finns många olika slags arbeten med tanke på vilka anpassningsmetoder som är möjliga (till exempel beroende på om arbetet är självständigt, påverkar andras arbete, har en tvångsmässig takt eller innefattar kundserviceuppgifter).

Arbetet kan anpassas temporärt eller permanent. Med hjälp av arbetsanpassning kan man i bästa fall förhindra att arbetsoförmågan försämras, sjukledighet eller i sista hand invalidpension.

Förutsättningen för en lyckad arbetsanpassning är att man identifierar de arbetsinslag som orsakar belastning hos arbetstagaren och ingriper i dem genom att göra konkreta ändringar i arbetet. Det är inte alltid möjligt att identifiera belastande situationer eller arbetsprocesser och då kan arbetstagarens totalbelastning minskas genom att minska antalet arbetsuppgifter eller förkorta arbetstiden.

I denna vägledning behandlas anpassning av en enskild arbetstagares arbete i situationer då psykisk ohälsa påverkar arbetsförmågan. Vid granskning av en enskild arbetstagares situation kan mer omfattande hälsomässiga riskfaktorer framkomma i arbetsgemenskapen, såsom överbelastning, osakligt bemötande eller osäkerhet gällande arbetssituationen, varvid det utöver en lösning för den enskilda arbetstagarens situation även krävs mer omfattande förändringar i arbetet och hela arbetsgemenskapen. En arbetsanpassning kan bidra i utvecklingen av gemensamma arbetssätt så att hela arbetsgemenskap har nytta av den.

Med arbetsanpassning kan man ingripa i överbelastning i arbetet redan i ett tidigt skede. Här är den verksamhetsmodell för tidigt stöd som används i organisationen till hjälp. I modellen finns information om varningstecken och åtgärder i situationer då arbetsförmågan är hotad.

I vetenskapliga undersökningar har det påvisats att arbetsanpassning vid fysiska sjukdomar och skador har en betydande inverkan på sjukledighetens längd (1,2). Enligt en undersökning som genomfördes i Sverige (3) var sannolikheten för att återgå till arbetet efter en sjukledighet på grund av psykiska ohälsa större desto fler anpassningsåtgärder som hade genomförts på arbetsplatsen.